Så är allting tillbaka som vanligt....minus juldekorationerna jag fortfarande har uppe. De åker dock ut denna helgen. Jobbet är värre än vanligt 12 timmars dagar utan lunch. Jag tittar på ugns-klockan när jag går hemmifrån. 6.53....Jag tittar på den när jag kommer hem och är vrål hungrig ...6.53. Den har ingen AM-PM funktion, haha. 

 

Jag är kräknödig på jobb. Min chef har kommit tillbaka igen efter ett nervsammanbrott och sa till mig att jag inte fick sluta innan hon slutade. Mmmm-hmmmm. Letar jobb förfullt...men det är svårt. USA har många timmjobb men inte så många fasta. Jag vet att jag hade tur när jag fick detta jobbet...men det är inte värt det längre. Inte värt stressen och ångesten. 

 

Hawaii känns så långt borta. Om sanningen ska fram så förstörde regnet det en hel del. Vad gott gör det att bo precis utanför stranden om man inte kan gå ut? Just my luck. 

 

Det är Baby Fever igen. 4 graviditeter än sålänge....om en månad dubblas de nog till 8. Gabriel och Ciana är himla fina och roliga. Men det är tråkigt att vi (de tre internationella paren) inte kan gå ut som vi brukade göra. Ugh.

 

Det är kallt. Tillochmed i SJ. 4 grader på morgonen. 

Akio har börjat få hemlängtan och jag har börjat få hemlängtan...tyvärr inte till samma hem. Priserna i Japan har reducerats dramatiskt...ca 20 % lägre än då vi åkte senast. Men....1. Jag har inget pass. 2. Jag har ingen ledighet. 3. Vem ska passa kattisarna, vi lämnade ju precis dem. 4. Min prioritering är Sverige. 

 

Måste dra i mitt grönakort också. Det går ut i Mars så jag måste betala en hel hög med pengar för att förnya det. 

Piss USA. 

 

MMMm, kej. Dags för jobb.