Vilken tanke!

När jag var 12 år trodde jag att jag skulle lyssan på Spice Girls typ forever. Vid 16 år rörde jag mig inte en meter utan min bärbara cd-spelare, som skrålade No Doubt och Alternativ punk så högt volymen tillät. Jag var övertygad om att jag alltid skulle lyssna på  MINST en No Doubt sång varje dag. Eeeh, jag kommer inte ihåg när jag senast lyssnade på dem (förutom på radion om Don't Speak råkade vara på playlistan). 

 

Sen jag flyttade till USA har jag inte haft tid att lyssna på så mycket ny musik mer än, än en gång, på radion. Någon hit sång nu och då som fastande på hjärnan har såklart piratats ner. Tanken att ha samma musikstil jag hade som 17 år verkar plötsligt skrämmande. Kanske kopplade jag det hela till att jag snart är 30 och fick smått panik. Förra helgens projekt blev alltså att google lite random artister som jag aldrig hört talas om och ladda ner skivan. Sagt och gjort. 

 

Youngblood Hawks, Vampire Weekend och The Royal Concept ingår nu i samlingen. Eftersom jag fortfarande inte har tid att sitta rätt fram och bara lyssna så brändes låtarna ner på cd skivor som jag lyssnar på när jag kör till och från jobb. Inte illa, inte illa. Vampire Weekends nya skiva gillar jag inte så mycket. Så hip är inte ens jag. Men de andra två är ju GULD värt. Det var längesen jag hittade en låt som verkligen fick mig att bli glad att lyssna på. 

 

När jag var yngre och hörde något som jag verkligen gillade blev det lite som en hypnos. Samma låt om och om igen...tills jag tjatat ut den. Trots att låtarna blev utjatade är det just dem sångerna som ger mig mest energi. Det är de sångerna som är på mp3:en när (om) jag tränar och dammsuger. 

 

Alltså, projektet utveckla mitt musiktycke is now delcared: SUCCESS! 

 

Oj, nu blev det ett helt inlägg om musik. Så oviktigt men ändå viktigt.